På landet
Själv har jag dryga tre veckors semester kvar, men vi avslutar min sambos sista semestervecka ute på landet. Vi har hälsat på bådas familjers landställen, och efter några dagars intensivt umgänge avrundar vi med ett par dagar helt för oss själva. I helgen var det strålande solsken och nu mestadels mulet, men det gör mig inte så mycket. Tycker att det är ofantligt skönt att bara vara här ute i tystnaden där det enda man hör är fågelkvitter och det enda vi ser är skog och åkrar.
Det är ganska stilla vad gäller lillen i magen. Nu är vi i vecka 8 och det känns som att symptomen kommer och går. Jag har svårt för att låta bli att bekymra mig under dagar när jag inte känner något särskilt. Kanske mycket på grund av att de första veckorna av graviditeten kändes som en enda lång och tung baksmälla. Jag är piggare nu och har stundvis känt mig precis "som mig själv". Antar att det är fullt naturligt att oroa sig så här när det enda man vill är att den lille ska stann och man trots allt vet hur vanligt det är med missfall. Längtar så tills nästa vecka då vi ska få gå på tidigt ultraljud och förhoppningsvis få se att allt är bra. Då tror jag att jag ska lyckas slappna av och njuta lite mer.
