Hemma igen
Har haft ett par fantastiska veckor på resande fot. Först en sväng bilandes i Italien med mannen min och ett par vänner. Vi hade tänkt att stanna kvar i Sverige över semestern, men man kan nog säga att vi flydde det instabila vädret, för att sedan kommer hem till en fantastisk högsommarvärme, som följde av guppande på vattnet och camping på öar, mys på hög nivå! Det har varit skönt att komma bort lite, för det får en verkligen att stanna kvar i nuet och ingen annanstans.
Tält, sköna stolar och kvällssol, på vår helt egna underbara lilla ö. Absolut inget kunde
saknas i denna stund!
Semestertider
Livet är bra fantastiskt just nu. Det blev en flykt från ostadigt regn och rusk, till italienska vingårdar och stränder, tillsammans med sambon och två vänner. Allt är ynderbart just nu, precis som sig bör på semester. Det är fantastiskt vad miljöombyte gör för att få en att uppskatta varenda
lilla moment i livet, utan en tanke på saker som man önskar sig ur ett större perspektiv. Det är avkoppling på hög nivå, att befinna sig precis här och nu.
Kärleksfirande och funderingar
Åter igen har en helg bara flygit iväg. Den inleddes med en snabb minisemester på en herrgård ute i skärgården. Jag och fästmannen (wow, jag har fortfarande inte vant mig vid ordet!) åkte iväg en sväng för att fira vårt 10-års jubileum. Vi har egentligen aldrig firat våra års dagar på något särskilt vis, förutom restaurangbesök eller liknande, men det här året hade vi bestämt oss för att göra något mer extraordinärt. Och det var helt fantastiskt underbart, att bara komma bort en stund, få rå om varandra och få tid till att "bara vara" och snacka om andra saker utöver vardagsplaneringen, som det ganska lätt blir när man är hemma bland vardagens alla måsten. I fredags tog vi båda halvdag på jobbet så att vi kom ut dit redan tidigt på eftermiddagen. Vi hade hyrt deras vedeldade bastu med egen brygga, varifrån årets första dopp togs även för en badkruka som mig! Därefter blev det lite bubbel på rummet, och en urgod middag.
Jag är lite fundersam idag, så här dagen innan bim-dagen, eftersom mina rackarns spottings inte har visat sig. Det var samma visa förra månden, och jag undrar om det innebär att min kropp börja hamnar i någon slags efterlängtad hormonbalans. Inte en känning efter mensen finns ännu i kroppen heller, och någonstans har det oundvikligen väckts en tanke om "tänk ifall att"... Och så börjar hjärnan spinna vidare om hur framtiden skulle bli ifall så var fallet, för vi har egentligen inte tänks oss något förrän under 2013. Längtan är redan idag helt enorm, samtidigt som praktikern inombords givetvis vet att timingen faktiskt inte är helt optimal just nu.
Ubermysigt årsdagsfirande med bastuhäng! Till och med solen trotsade den dystra prognosen och tittade fram
