Har kommit in i en tid där tiden går lite långsamt igen. Magen har förvisso tagit en riktig spurt, men mentalt känns det som att jag kan ta ett långt skutt fram i tiden just nu. Tiden går långsamt, trots att dagarna på jobbet går snabbt. Det är svårt att fokusera på annat än lillen i magen känner jag, för på något vis går det inte att ha samma motivation kring frågor som stulit mycket av mitt fokus tidigare. Allt känns så sekundärt. Jag är en riktig målmänniska och drivs av att sätta upp mål i det jag håller på med, i smått som stort! Eftersom jag vet att jag ska gå på ledighet om si så där tre månader är det svårt dock att sätta upp mål att sträva mot på jobbet. Liksom det är svårt att sätta upp den typ av mål som jag brukar i min träning, och som faktiskt sporrar och motiverar mig mycket inför varje pass. Nu tränar jag ju "bara" för att bibehålla styrkan och hålla mig frisk inför allt som komma skall. En morot i sig som ser till att jag älskar min träning, men jag saknar att ha den där lilla glöden som jag får när jag tar mina små steg mot något av alla mål. Det jag saknar är nog således egentligen några andra mål att rikta mitt fokus nu under de närmaste månaderna av väntan. Jag vet att jag behöver det för det gör mig glad och peppad inför varje dag när jag slår upp ögonen och sitter där med frukostgröten. Frågan är bara vart jg ska rikta mig, och rikta min energi, för att få massor i utbyte...

Sammandragningarna lättade under helgen, och det märktes ganska tydligt att det funkar att ta det lugnt. Har fortfarande lite sammandragningar då och då, men inte alls så där intensivt, så jag tar det som ett tecken på att jag bör ta det mer lugnt.

Var också rejält förkyld i förra veckan, vilket torde ha påfrestat gravidkroppen.

Känns skönt att få svar på tal, för man blir ju lite orolig. Hade det fortsatt ofta och mycket så hade jag garanterat gått och kollat upp det för säkerhets skull.

Nu är vi redan i vecka 23, och jisses vad magen tappert försöker ta ikapp den dåliga tillväxten i början av graviditeten. Det som att jag ser skillnad på den precis varje dag just nu, och det sticks och spänner mest hela tiden just nu. Men kul är det i varje fall, för det går ju inte en sekund utan att jag tänker på lillen!

Ett nytt fenomen den här veckan är att jag börjat få sammandragningar. Före söndagen som var hade jag knappt en aning om vad sammandragningar är, och framförallt inte att det kan uppstå redan nu. Jag låg i soffan och slösurfade med telefonen när jag helt plötsligt kände hela magen dra ihop sig till en liten fotboll. Det var skrämmande eftersom jag först faktiskt inte fattade vad det var som hände, och sjukt hur tydligt man kunde se det hända även på utsidan. Efter i söndags har jag känt det hända någon enstaka gång om dagen. Idag, ända sedan i eftermiddags har magen varit mer eller mindre spänd hela tiden, och jag kan säkert räkna sammandragningarna med fotbollskänsla till femton stycken.

Nu har jag googlat ihjäl mig kring detta och förstår att sammandragningar för det mesta är helt normala. Dock läser jag också att om de kommer ofta och regelbundet så kanske man borde kolla upp det, för att kolla så att inte tappen har blivit påverkad. De kan också öka om man har urinvägsinfektion (som kan finnas i kroppen även utan att man känner de klassiska symptomen). Sammandragningarna kan visst också öka vid stress och högt tempo. Jag har haft en ganska normal arbetsvecka, varken mer eller mindre stressande än vanligt. Däremot har jag varit rejält förkyld, vilket såklart är en påfrestning för kroppen. Så jag funderar på om detta gör att jag känt så mycket idag och de senaste dagarna. Lite orolig blir jag onekligen, kanske mycket för att jag var så oförberedd och för att det verkar svårt att reda ut om det är "normalt eller inte". Har ni några erfarenheter av sammandragningar, när ni fick dem, hur ofta och så vidare, så skulle jag bli glad över att få höra era tankar.

Nu är vi i vecka 22 och det känns verkligen som att magen har landat på riktigt. Denna bild är inte en morgonbild som jag brukar visa, men tycker ändå den signalerar om betydligt mer bebismage än för bara en vecka sedan. Har hört att när det väl börjar så smäller det till ordentligt och det är väl vad som är på gång just nu ;)

Jag kan känna livmodern en bit över naveln nu, och kan känna lillens sparkar både här och där. Blir riktigt imponerad över hur det först kan komma en spark långt långt nere mot blygdbenet medan det en sekund senare kommer en högt upp i magen, och sedan till höger och vänster. Han måste ju snurra runt som en virvelvind för att hinna med denna karusell. Idag har jag för skojs skull antecknat tiderna när han är aktiv, för att se om det följer något som helst mönster eller om det är helt oregelbundet.

För övrigt har jag förresten mått riktigt toppen de senaste veckorna! Har varit piggare än någonsin, och känt mig precis som vanligt före graviditeten. Om det inte vore för magen och allt liv där inne så skulle jag nog undra om jag överhuvudtaget är gravid.