Idag var vi på första träff hos barnmorskan efter inskrivningen. Vi pratade om hur allt känns, fick svar på på lite prover och så fick vi sedan höra på lilla hjärtat som dunkade! Vilken upplevelse det var!

Visst har vi börjat fatta att det är en liten inneboende där inne med tanke på det liv han för nästan konstant, och då en liten kula faktiskt börjar ta form nu... Men att faktiskt få höra ett livs levande hjärta, på något vis kärnan till allt liv i kroppen, det var ju rakt igenom magiskt. Kommer leva på detta ett bra tag tror jag! Fick också höra att alla blodvärden var riktigt bra, och även järnvärdet som ju hos vissa tenderar att sjunka under graviditeten, så det var också glada nyheter.

Dagen till ära bjuder jag därför på en liten magbild som togs under vecka 20 (är i vecka 21 nu). Visst börjar det väl ändå likna en liten bebismage nu! :)

Tänkte dela med mig av ett litet tips som jag hittat. Sök upp "gravid vecka för vecka" på You tube om ni bill följa tre andra tjejer i deras graviditet. Den ena är nu i vecka 18, den andra i vecka 23 och den sista i vecka 36. Tycker det är roligt att följa någons erfarenheter som är i ungefär samma tidpunkt i graviditeten som en själv.

Klippen är lagom långa på ca 5 minuter för varje vecka.

Jag hade tänkt att försöka hålla mig till komplettering av garderoben med mestadels basplagg, för att göra det enkelt för mig, men också för att slippa lägga massa pengar på kläder som jag har en sån kort period. Jag insåg dock rätt snabbt att mitt jobb ändå krävde ett lite mer avancerat arrangemang eftersom jag helst ska ha skjorta/blus. Jag har också redan nu börjat tröttna på att tights och loosefit-överdelar är det enda som sitter skönt, och kunde igår inte låta bli att klicka hem lite smått och gått. Jag blev så glad när jag hittade en nätbutik som säljer lite snyggare kläder också, för det mesta jag hittils har sett av gravidsortiment har varit ganska tråkigt...

Nu har vi gått in i vecka 20 och närmar oss halvtid i graviditeten. Jag tänkte att jag när vi kommit halvvägs, till vecka 30 samt vecka 38 ska försöka sammanfatta mina tankar från tiden som gått och inför det som väntar.

Hittils har graviditeten varit ganska så smärtfri. Det har inte funnits något illamående att ens tala om, och mina enda "krämpor" har väl egentligen varit den överväldigande tröttheten och lite fot/vadkramper. Kan nog räkna tillfällena som jag varit vaken till efter 23.00 på mina fem fingrar. Ett tag runt vecka 13 om jag minns rätt så besvärades jag av smärtor/ömhet i ryggslutet. Vet inte om det var foglossning eller någon typ av ligamentsmärtor men oavsett så släppte det efter ett par veckor och har inte kommit tillbaka.

För tillfället har jag haft som knivskarpa hugg långt nere i livmodern, såna som gör så ont att jag tappar andan. De varar bara i en mikrosekund men kommer då och då för tillfället. Det oroar mig lite eftersom jag inte känt så tidigare under graviditeten, men vad jag förstår så ska det vara vanligt med "hugg" när ligamenten töjs ut. Visste bara inte att de kunde göra så här pass ont.

Tankar på förlossningen har ett tag i början skrämt mig. Har ju både läst och hört många "skräckhistorier", samtidigt som jag så här i efterhand faktiskt har hört många bra också. Det som skrämmer är väl först och främst att något dåligt ska hända, att barnet inte kommer ut, får syrebrist och förlossningsskador son följd. Därefter är jag även lite rädd för att det helt enkelt ska bli en lång, utdragen och smärtsam förlossning. Det gjorde att jag ett tag medvetet sköt undan tankarna om att barnet ju faktiskt också ska ut en dag. I dagsläget känner jag mig något lugnare. Jag försöker att tänka positivt och att det ju de allra flesta gånger går väldigt bra, och att kroppen är gjord för att förlösas och att det kommer att ordna sig naturligt. Eventuella problem får tas i stunden eftersom varje förlossning är unik, och att det inte är någon ide att oroa sig på förhand.

Hur jag vill föda har jag dock inte alls börjat fundera på ännu, men jag antar att det är en fråga som jag kommer att börja fundera mer kring den närmaste tiden.

Just för tillfället går veckorna väldigt snabbt, och jag förstår knappt vart tiden tar vägen. Rätt vad det är så kommer det att vara jul, och då börjar nog nedräkningen på allvar. Än så länge är magen bara en liten liten kula, som går att dölja väl, men jag kan tänka mig att det runt jul måste vara en rejäl kalaskula att tala om.

Imorgon ska vi äntligen få gå på efterlängtade RUL! Det ska bli så otroligt spänande och kul att få se på lillen igen, samtidigt som vi är lite nervösa. Hoppas verkligen att allting ser bra ut. Vi hoppas också på att få veta om det blir en flicka eller pojke.

Lillen har lekt rövare i några dagar nu, särskilt om kvällarna när jag ska sova, men känner han/hon även en del på dagen numera. Hade ingen aning om att man kan känna sparkar utanpå magen så här tidigt, och det händer ofta att jag ler stort för mig själv när det plötsligt händer mitt under ett möte på jobbet eller på tunnelbanan.

Nu är det vecka 19 och det känns helt galet vad veckorna börjar gå fort. En liten kula på min mage börjar äntligen ta form, vilket förstås är sjukt spännande. Lillen har börjat buffa och härja allt mer om kvällarna och de senaste två har jag fått känna på betydligt hårdare sparkar. Kan knappt somna om kvällarna nu för jag tycker det är så mysigt att bara ligga med handen på magen om kvällarna. Igår kväll fick också mannen min känna av lilla livet lite. Han lyckades inte tajma en av de större sparkarna, men däremot kunde han med handen på min mage verkligen känna hur det är någon där inne. När det utanpå känns att det rör sig där inne, som att det skvalpar i vågor. Så häftigt!

Den här veckan är det också äntligen dags för vårt rutinultraljud. Vi håller tummarna för att allt ser bra ut och att vi också kan få veta lite mer om vem den lilla personen där inne är. Maken tror det är en tjej, och jag är lite kluven men har från börjat vart övertygad om en pojke, så vi får väl se.

Är bortrest på utbildning med jobbet fram tills onsdag kväll, men det enda jag vill är att vrida fram klockan tills på torsdag kl 13 när vi får träffa vårt mirakel igen. Vet inte hur jag ska kunna koncentrera mig och lära mig allt jag borde om skttelagstiftning när det finns något så mycket häftigare att tänka på!

Igår kväll när jag skulle sova och i vanlig ordning låg med handen på magen, fick jag uppleva vad jag fick inse var mitt livs första små puffar! Jag har i över en vecka gått och trott att jag kanske känner något, men det har varit ganska lätt subtilt fladder fram tills igår. Nu kändes det verkligen att det är den lilla människan där inne som rör sig och härjar, och der går verkligen inte längre att missta för tarmrörelser. Vilken magisk upplevelse detta var! Efter en natts sömn är jag fortfarande lite lyrisk här på morgonkvisten. Ser fram emot att lillen ska ge sig till känna ännu mer, och så att även mannen min får känna det lilla livet.

Vilken bra dag det kommer bli idag! Förstår inte riktigt hur jag ska koncentrera mig på jobbet bara :)

Otroligt att det får plats någon som kan ge såna starka rörelser i den lilla magen nedan. Man han/hon är ju trots allt ca 14 cm (eller 20 med benen) nu...

Jag kunde verkligen inte motstå nedan bedårande lilla overall från Kappahl igår! Har tänkt att en overall nog är bra att ha då barnet föds i Mars och det fortfarande brukar vara vintertemperaturer ett tag, och dom här med små öron är ju helt bedårande! Var svårt hur man ska resonera kring storlek tycker jag, men eftersom den såg ganska stor ut fick det bli storlek 56. Förmodligen kommer bebisen inte heller behöva använda overall så länge innan det blir varmare tider, så tänkte att storlek 56 nog blir bra.

Jag har även en annan blogg som jag skrivit på i flera år, och i förra veckan gick jag till slut ut med graviditeten även där. Om det finns intresse tänkte jag därför dela med mig av adressen dit som är www.jennas.blogg.se
Det har från början varit mestadels en tränings- och hälsoblogg, men jag skulle nog idag kalla det mer av en livsstilsblogg med en hel del fokus på hälsofrågor eftersom det är något som jag brinner för.

Som det ser ut nu har jag nog ändå tänkt att fortsätta med att skriva även här, där det kommer vara mer gravidfokus. I min vanliga blogg blir det mer gott och blandat även om graviditeten blir ett naturligt inslag även där förstås.

Nu börjar helt plötsligt tiden gå jättesnabbt, kanske är det för att det verkligen börjar hända saker med magen. Både kul, spännande och lite läskigt. Känns konstigt att inte känna igen sig själv och sin kropp. Jag tror att det är sista veckan med mina vanliga jobbskjortor just nu, för magen har verkligen tagit en liten spurt nu. Dags att börja bygga om jobbgarderoben tror jag. Vilket blir riktigt knepigt för jag har redan insett att det ju inte direkt kryllar av "kostymkläder" för gravida. Och det är ganska så stel dresscode på mitt jobb.

Det har verkligen känts som att magen håller på att sprängas denna vecka. Känns som att det både spänner och drar som aldrig förr. För övrigt är jag rejält trött efter att ha gått med en segdragen förkylning sedan i helgen. Blir inte mycket annat gjort på kvällarna efter jobbet förutom soffläge med Breaking bad (nya favoritserien!).