Idag har vi äntligen fått gå på vårt efterlängtade ultraljud! Det hela började med att jag fick gå och tömma blåsan då läkaren inte såg något. Snacka om att jag fick hjärtklappning, men det var ju bara blåsan som var i vägen! Därefter gick det bättre och hon kunde peka ut gulesäcken och embryot. Det tog ett tag för henne att hitta hjärtat och jag blev nojig igen. Men till slut pekade hon ut det och sa att det pickade på fint. Själva hade vi svårt att tyda något alls, då jag tyckte mest att det var suddigt och flimrigt, men hon sa att utrustningen var gammal. Hon hade även svårt att få tillräckligt bra bild för att mäta den lilla bönan, och första gången fick hon det till bara 12 mm (litet!), men när hon provade på nytt blev det 17 mm. 17 mm ligger helt i linje med hennes tabell för vecka 8+2. Dock ville hon ändå boka in oss på en ny tid om en vecka för att säkerställa att bebben växer som den ska.

Först blev jag lite orolig. Om hon tycker att en ny tid behövs för att dubbelkolla känns ju inte så tryggt... Men så insåg jag att det nog mest var för att det var svårt att mäta och se idag, så mest som en dubbelkoll. Det känns ju bara tryggt. Då jag har sen ägglossning så borde egentligen min datering vara lite senare, och embryots storlek borde rimligen vara lite mindre än enligt tabell.

Nu ligger vi och solar och fikar i en park och glädjs åt vår lilla böna! Mannen har tagit en halv dag ledigt. Är så lycklig över att mina värsta farhågor precis har motbevisats! För visst finns det en liten bebis, en bebis som sitter på rätt ställe och som är vid liv med tickande hjärta! Kan inte finns ord för min ofattbara glädje och det lugn som till slut har landat. Detta ska nog gå bra! Nu håller vi tummarna för att bönan växer som den ska med sina 1mm om dagen till nästa vul i vecka 9+2!